Smärta efter förlossning tas inte på allvar

Varför har du valt att forska om smärta?
– Jag har studerat och undervisat i ämnet och även varit medförfattare till kurslitteratur om smärta. När jag själv födde barn blev jag nyfiken på smärta relaterad till förlossning och insåg då att kunskapen om detta är låg i Sverige.

Berätta om din avhandling!
– Jag har kartlagt förekomsten av långvarig smärta relaterad till graviditet och förlossning och tagit reda på hur det är att leva med den. Barnafödande är en stor livsförändring och att dessutom tvingas leva med smärta påverkar livskvalitén negativt. Jag har också undersökt vilken information och stöd som kvinnorna får av sjukvården. Smärtan trivialiseras ofta och viftas undan som ”normal”. Men även små skador kan orsaka betydande smärta och det är inte normalt att ha ont i månader efter förlossningen. Om kvinnan inte får hjälp är risken stor för långvarig smärta.

Vad kom du fram till i dina studier?
– Efter åtta månader hade en av sex kvinnor smärta relaterad till graviditet och förlossning. Var femte kvinna upplevde smärta vid samlag. 80 procent upplevde smärtorna som medelsvåra till svåra, medan 40 procent upplevde smärta varje dag. Smärtan påverkade vardagen negativt i alla aspekter. Trots det fick de flesta ingen information, behandling eller stöd.

Hur kan din forskning förbättra för patienterna?
– Kvinnor ska slippa känna skuld över att de gjort något fel, när det är vårdens roll att informera och stötta dem som drabbas av smärta. Smärta måste behandlas i tid innan den utvecklas och blir långvarig. Det skulle spara mycket lidande för individen och kostnader för samhället. Jag vill se riktlinjer för prevention, diagnosticering och behandling av smärta och att vårdpersonal får ökad kunskap och medvetenhet om smärtproblematik hos kvinnor som fött barn.

Text: Maria Zaitzewsky Rundgren

Läs mer om forskning vid Sophiahemmet Högskola
Läs mer om Beata Molins forskning