Ljusning för patienter med kronisk bihåleinflammation

Axel Nordström, doktorand vid Sophiahemmet Högskola, du disputerar nu med en avhandling om inflammatoriska processer hos personer med svårbehandlad kronisk bihåleinflammation. Varför?
– Jag har en master i toxikologi, vilket ligger till grund för min fascination för inflammation som orsak till att vissa sjukdomar utvecklas. Jag vill gärna bidra till att patienter med kronisk bihåleinflammation får symptomlindring och därmed en ökad livskvalité.

Vad innebär kronisk bihåleinflammation?
– Sjukdomen orsakar stora problem med en konstant känsla av att vara förkyld. Nästäppa och nedsatt eller förlorat luktsinne är vanligt. Många utvecklar näspolyper, runda utväxter i näsans slemhinna, som opereras bort men som i vissa fall växer tillbaka inom ett år. Sjukdomen är svårbehandlad och ger en nedsatt livskvalitet och ibland en känsla av skam. Att inte känna doft och smak är handikappande i sociala sammanhang. Vanligen behandlas patienten med saltvatten och kortisonspray, men det är ingen långsiktig lösning. Därför är det viktigt att identifiera de här patienterna i ett tidigt skede.

Hur har du gått till väga i din forskning?
– Jag har mätt inflammatoriska ämnen, (biomarkörer, mätbara förändringar som kan bero på sjukdom) i polypvävnad och i nässekret hos ett 60-tal patienter samma dag som de opereras och sex respektive 12 månader efter. Att ta nässekret är en enkel och snabb procedur, jämfört med att undersöka polypvävnad, som sker efter operation. Efter att ha undersökt båda prover visar det sig att de innehåller ungefär samma biomarkörer, vilket indikerar att det kan räcka med att ta nässekret för att identifiera vilka patienter som riskerar att återfå polyper. Det här projektet handlar om att identifiera inflammationen hos de som är särskilt svårbehandlade.

Varför är det viktigt?
– Det har kommit nya biologiska läkemedel på marknaden som slår mot olika typer av inflammationer. Dessa läkemedel är godkända för behandling av kronisk bihåleinflammation, men få patienter behandlas med dem än så länge. Inflammationen är komplex hos dessa patienter, det finns sannolikt många undergrupper av inflammationer. Förhoppningsvis kommer vi att kunna skräddarsy behandling, baserad på hur inflammationen ter sig för individen. På så vis kan min forskning komma patienter till nytta i framtiden.

Hur väl har du lyckats identifiera svårbehandlade patienter?
– Jag har kommit så pass långt att det går att se ett tydligt samband mellan hög nivå av vissa biomarkörer och en ökad risk för polyptillväxt. Däremot behövs ytterligare forskning för att ta reda på exakt vilka gränsvärden som leder till svårare fall av sjukdomen.

Vad har du mer undersökt, förutom biomarkörer i prover?
– Jag har gjort patientnära luktanalyser för att se hur luktsinnet förändras. Det visar sig att ett stort luktbortfall indikerar svårare sjukdom med polyptillväxt. Därför skulle man också kunna använda lukttester för att upptäcka de svåraste fallen. Patienterna har dessutom fått fylla i ett skattningsformulär där de får skatta sin livskvalitet. Det ger också en hint om vilka som riskerar bli sjukast, även om sambandet är svagare.

Finns det något mer i den här forskningen som du skulle vilja utveckla?
– Det skulle vara spännande att fortsätta forska på hur sjukdomen ter sig över tid. Jag skulle vilja följa patienter under flera år och titta på vilken effekt de nya läkemedlen har på olika typer av inflammationer. Långt ifrån alla patienter svarar bra på den behandling som finns att tillgå i dag. Många måste äta antibiotika eller kortison och får sköra nässlemhinnor, vilket är problematiskt.

Text: Maria Rundgren

Läs mer om Axel Nordström
Läs mer om forskning på Sophiahemmet Högskola