Livsförlängande behandling av prostatacancer en balansgång

Vad är bakgrunden till din forskning?
– Jag har som specialistsjuksköterska inom palliativ vård träffat många patienter med cancer som genomgått livsförlängande behandling. Diskussionerna med patienter och närstående om detta kan se väldigt olika ut. I min forskning har jag velat ta reda på hur patienterna upplever beslutsfattande om livsförlängande behandling.

Varför är din forskning angelägen?
– Eftersom livsförlängande behandlingar av avancerad, metastaserad prostatacancer är relativt nya så vet vi inte så mycket om männens upplevelser relaterade till behandlingarna eller om de har behov som inte tillgodoses. Det är därför angeläget att de får sina röster hörda.

Hur ser männens upplevelser ut?
– De varierar. En del litar helt på sin läkares rekommendation, medan andra vill ha all tillgänglig information för att sedan besluta i samråd med sin läkare. Att få personligt anpassad information är viktigt. Livsförlängande behandling är en balansgång mellan livskvalitet och förhoppningen om att få mer tid. Balansgången är svår eftersom det inte finns några garantier för hur mycket mer tid i livet varje enskild patient kan få av behandlingen.

Fanns det något som överraskade dig?
– Ja, att männen anpassar sig efter hur deras läkare agerar. Om de exempelvis upplever dålig vårdkontinuitet eller kommunikation tar de på sig en mer drivande roll i relation till beslutsfattande än vad de egentligen vill. Männen vill vara delaktiga i besluten kring sin behandling på sina egna villkor.

Vad hoppas du att din forskning ska leda till?
– Att den ska ge ökad kunskap och spridas bland hälso- och sjukvårdspersonal så att de kan stötta dessa patienter i deras beslutsfattande kring livsförlängande behandling. Att tidigt integrera ett palliativt förhållningssätt skulle också kunna vara ett sätt att identifiera och hantera behov som de här männen har.

Text: Maria Zaitzewsky Rundgren

Läs mer om forskning på Sophiahemmet Högskola
Läs mer om Sandra Dovesons forskning