”Sophiahemmet fick mig att ta steget”

Att välja bort en framgångsrik karriär inom reklambranschen för ett mindre glamoröst jobb som sjuksköterska kräver både mod och en övertygelse om att livet behöver balans och mening bortom pengar och status. För 50-åriga Charlotte Odeborn var beslutet enkelt – när det väl var taget.

Funderingarna på ett karriärbyte växte fram när en rad dramatiska händelser tvingade henne att omvärdera vad som är viktigt i livet. Fram till dess hade hon jobbat nästan dygnet runt, hanterat månadsbudgetar i mångmiljonklassen samtidigt som hon var småbarnsmamma med allt vad det innebär.

Hon befann sig hela tiden på gränsen till vad hon orkade med.

– Min pappa gick bort och jag genomgick en tuff skilsmässa. När en före detta kollega fick en stroke vid 40 fick jag mig en tankeställare. Det hade kunnat vara jag. Var det värt att nästan jobba ihjäl sig?

Tankeställaren fick ytterligare näring när hennes dotter hamnade på sjukhus med ett brutet lårben och låg inne i ett par veckor. Hon upplevde personalen som helt fantastisk. De utförde ett konkret och meningsfullt arbete med att hjälpa människor.

– Jag kände starkt att detta är ett ”riktigt” jobb och att det var något jag själv ville göra.

Svårt beslut studera igen

Hon tycker att karriärbytet är det bästa hon gjort. Men beslutet att börja studera till sjuksköterska var inte enkelt.

– En dag bara bestämde jag mig för att ringa Sophiahemmet Högskola. Det första jag gjorde var att ursäkta min ålder, säkert var jag för gammal för att börja studera… Men jag fick höra att åldern inte var några problem och att jag absolut skulle söka sjuksköterskeutbildningen, säger Charlotte.

Bekräftelsen från Sophiahemmet stärkte hennes beslut. Men visst funderade hon på om det var så smart att försaka ett statusjobb och hög lön för att sätta sig på skolbänken igen.

– Såklart var jag rädd att ta steget ut i det okända, men jag gjorde det med stor nyfikenhet. Livet är så rikt och kan innehålla många fler chanser. Och jag ville verkligen jobba inom vården och göra skillnad för mina medmänniskor.

Professionell medmänniska

I dag arbetar hon heltid inom slutenpsykiatrin på Danderyds sjukhus och stortrivs. Att valet föll på just psykiatrin är ingen slump. Charlotte är genuint intresserad av psykologi och kommunikation.

– Jag lär mig hela tiden och är ödmjuk inför det faktum att jag är ganska ny. Men till skillnad från att vara ung och ny har jag en annan grundtrygghet. Jag vet vem jag är och är inte så ängslig. Jag har också stor nytta av min långa livserfarenhet, säger Charlotte.

Känslan av att nu göra något som är värdigt och tillfredställande betyder allt. Här handlar det om tillit och förtroende mellan patienter och personal och om att bottna i sig själv för att kunna möta andra. Hon kallar sig professionell medmänniska.

– Jag är en engagerad person och brinner för det jag gör när jag är på jobbet. Men när jag kommer hem kan jag släppa det eftersom jag faktiskt inte kan göra något när jag inte är på plats. I dag har jag en helt annan närvaro och livskvalitet när jag är ledig. Inte en endaste sekund har jag ångrat beslutet att sadla om till sjuksköterska.

Namn: Charlotte Odeborn
Ålder: 50
Familj: maken Mattias och sönerna Hugo, 18, Ann, 14 och Tage, 5
Bor: i Danderyd utanför Stockholm
Arbetar: som sjuksköterska på Psykiatri Nordväst, Danderyds sjukhus

Läs också en lägre version av texten
Läs mer om sjuksköterskeprogrammet på Sophiahemmet Högskola

Text och foto: Maria Zaitzewsky Rundgren