Sophiahemmet
Mötet

Modigt hopp till Sophiahemmet

Utbildning, Jan 23, 2024

Nyfikenhet och mod lockade Mari Lundberg till Sophiahemmet. För tre år sedan flyttade hon från hemstaden Göteborg till Stockholm för att pröva sina vingar i en ny roll som prefekt för Institutionen för hälsofrämjande vetenskap vid Sophiahemmet Högskola.

Att börja om i en ny stad när man har fyllt 50 är ett stort steg att ta – och kräver ett visst mått av mod. Men för Mari Lundberg fanns det aldrig någon tvekan att tacka ja till att bli prefekt vid Sophiahemmet Högskola. Hennes barn är numera vuxna och hon var nyfiken på både Stockholm och utmaningen att få leda Institutionen för hälsofrämjande vetenskap.

– Jag har fått höra att jag är modig som vågade flytta. Men jag ser det mer som att jag är alldeles för nyfiken för att inte vilja prova. Nyfikenheten var starkare än oron!

Mari Lundberg berättar att hennes främsta drivkraft är att främja god hälsa och att hjälpa människor med smärta att leva ett hälsosamt liv. Då är det definitivt mödan värt att anta en ny utmaning.

– För mig är det framför allt viktigt att se människan bakom smärtan och att ta tillvara de resurser varje individ har. Ingen vill ju ”bli” sin smärta, konstaterar Mari Lundberg.

Ryggsmärta som ung

Som ung hade hon själv problem med ryggont och det är en av drivkrafterna bakom hennes yrkeskarriär inom smärtforskning och hälsofrämjande forskning. Hon gick bland annat till en sjukgymnast och märkte att träning gjorde att smärtan minskade.

– På den tiden pratade man ofta lite nedsättande om smärta och kunskapsnivån var låg. I dag vet vi betydligt mer, kunskapsutvecklingen har varit fantastisk. Min passion är att sprida kunskap om vikten av rörelse för en bättre hälsa, säger Mari Lundberg.

I dag är hon fri från sina ryggsmärtor, men fortsätter att leva som hon lär. Det innebär att hon tränar regelbundet och varierar sin träning med bland annat simning och styrketräning.

– Jag tycker det är ganska tråkigt att gå på gym, men jag vet att det är bra för mig och min kropp! Man behöver träna både styrka och med att få upp flåset för att hjärtat ska få jobba. Det spelar egentligen inte så stor roll vad man gör, det viktiga är att vara i rörelse och se till att motion blir en del av vardagen.

Tantparkour för balansen

Mari Lundberg lyfter fram tantparkouren, som dök upp för något år sedan, som ett utmärkt sätt att öva balans och styrka på ett lekfullt sätt när man är lite äldre.

Det var en Boråsbo, Maria Ringsén, som uppfann tantparkouren när hon insåg att hon inte längre litade på sin kropp. Hon startade ett konto på Instagram som snabbt blev viralt och snart dök massor av utövare upp – både i städerna och i skogen.

– Att våga språnget, hoppa över en bäck och upp på en sten eller ta sig snabbt fram på en stig med knöliga rötter är ypperlig träning för balansen, styrkan och självförtroendet. Som äldre blir man ofta lite harig och rädd att göra sig illa. Om man regelbundet utmanar sig själv så behöver man inte bli så begränsad, säger Mari Lundberg.

Hon menar att det mentala välbefinnandet kommer som en positiv bieffekt av fysisk aktivitet. Forsning visar att man helt enkelt mår bättre psykiskt när man tränar regelbundet. Vid artros är träning den bästa medicinen. I andra hand kommer läkemedel och operation först som en sista utväg.

– Den som lever med långvarig smärta har allt att vinna på att röra sig. Fysisk aktivitet ökar känslan av välbefinnande och förbättrar kroppens funktioner. Vinsten blir ett bättre liv, trots smärtan.

Text: Maria Zaitzewsky Rundgren
Foto: Pia Hultkrantz

Läs mer om forskning vid Sophiahemmet Högskola
Läs mer om Mari Lundberg