Kompetensjakten – så gör Sophiahemmet

Under de hetaste sommarveckorna 2018 stängdes 37 procent av Stockholms läns landstings akutvårdplatser på grund av personalbrist och enligt Socialstyrelsen och Statistiska Centralbyrån syns ingen ljusning. Bristen kommer sannolikt att fortsätta de närmaste 15 åren, framför allt när det gäller specialistsjuksköterskor och barnmorskor. Även Sophiahemmet, som avlastade Danderyds sjukhus i somras genom att ta emot några av deras patienter, har noterat en ökad rörlighet på arbetsmarknaden.

– Vi har det lättare än många andra när det gäller personal, men även vi känner av att medarbetare söker runt på ett annat sätt än förr. Till exempel är anestesisjuksköterskor en brist vi delar med många, säger Marie Wickman Chantereau, chefläkare på Sophiahemmet, som menar att personal som stannar över tid skapar en god anda som smittar av sig.

Orsakerna till bristen på framför allt sjuksköterskor är många: obekväma arbetstider, konstanta övertidskrav, utökat ensamarbete, tillfällig bemanningspersonal och dåliga möjligheter till vidareutbildning och lönelyft. Många lockas av högre lön eller bättre arbetstider- och villkor hos till exempel bemanningsföretag eller i andra branscher.

En femtedel saknas

Redan för tre år sedan gjordes en regeringssatsning med 600 nya utbildningsplatser för specialistsjuksköterskor. Problemet är bara att skolbänkarna gapar tomma. Höstterminen 2018 fanns drygt 2 600 platser, men en femtedel av studenterna saknades.

– Universiteten har problem att hitta lärare på den höga nivå som behövs. De väljer andra jobb när utbildningarna inte fylls, säger Sineva Ribeiro, ordförande för Vårdförbundet.

På Sophiahemmet Högskola är varken lärar- eller studentbrist ett problem. Alla lärartjänster är tillsatta och söktrycket är högt både på tjänster och utbildningsplatserna.

– Men även vi har noterat att antagna studenter i större utsträckning än tidigare inte dyker upp när utbildningen börjar, säger rektor Johanna Adami.

Hon misstänker att avhoppen beror på att arbetsgivaren har svårt att hitta ersättare, men ser också andra utmaningar, framför allt bristen på platser för verksamhetsförlagd utbildning (VFU).

– För att genomföra utbildningen krävs handledarkompetens och resurser men vården har svårt att ta emot våra studenter. Verksamheter där vi tidigare haft platser har inte längre möjlighet och det blir ett moment 22. Vi blev till exempel tvungna att pausa barnmorskeprogrammet för ett år sedan på grund av detta fortsätter hon.

Sophiahemmet rustar sig

När konkurrensen om kompetent arbetskraft ökar höjs de anställdas krav på arbetsgivarna och även Sophiahemmet rustar sig för att konkurrera om talangerna.

– I grunden handlar det om att skapa en bra och utvecklande miljö där ledarskapet har en viktig roll. Att se och uppmärksamma medarbetarnas insatser, och där det går, möjliggöra för enskilda medarbetare att ta sig an nya uppgifter. Till det kommer gemensamma aktiviteter som skapar en bra ”vi-känsla”, förklarar Peter Seger, vd för Sophiahemmet.

En resurs som hittills förvaltats ganska dåligt är vårdutbildade med examen från länder utanför EU/EES. För två år sedan startade därför Sophiahemmet Högskola och rekryteringsföretaget Novare Potential, med stöd av Wallenbergstiftelsen, en introduktionsutbildning för nyanlända läkare.

Då tog det sju till nio år innan en läkare med legitimation utfärdad utanför EU kunde börja jobba. Nu har ett 90-tal läkare från 35 olika länder genomfört Sophiahemmet Högskolas utbildning och många har kunnat praktisera sitt yrke inom ett-två år. Under hösten har utbildningen utvidgats till att omfatta även nyanlända sjuksköterskor. Till jul är den första kombinerade kursen med 34 stycken läkare och sjuksköterskor klar.

– Statistiken säger att många nyanlända har sjuksköterskeutbildning men få ansöker om legitimation och man vet inte varför. En anledning kan vara att de tjänar lika bra som undersköterskor. Det kan också vara svårt att studera på annan ort och samtidigt kunna ta ansvar för sin familj, säger Johanna Adami.

Sophiahemmet Högskola planerar nu att utveckla distansutbildningen och arbetar vidare med likabehandlingsfrågor och hur man kan utveckla stöd till studenter med funktionsvariationer. Detta för att ytterligare underlätta för utbildning och därmed kunna bidra med fler kompetenta medarbetare i vården.

Text: Christina Bild