Ända sedan Jonna Mjörnell var fem år gammal har hon vetat att hon ska bli sjuksköterska. Som dotter till en sjuksköterska fick hon tidigt en positiv bild av vården och hon följde gladeligen med sin mamma till jobbet vid varje tillfälle som bjöds. Den kärlek hennes mamma kände för sitt yrke smittade av sig på Jonna, och det var snart tydligt att Jonna hade samma starka önskan om att få hjälpa andra människor.
– Mamma var alltid så stolt över att vara sjuksköterska och berättade hur fantastiskt det var och hur mycket hon fick tillbaka. Jag kände att jag också ville ha ett jobb som jag älskar lika mycket, berättar Jonna.
Det kom därför inte som en överraskning när Jonna läste vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet och, fyra dagar efter studenten, fick ett jobb som undersköterska vid strokeavdelningen på Danderyds sjukhus.
Det teoretiska bakom praktiken
Efter ett par år i arbetslivet kände hon sig redo att ta sig an sjuksköterskestudierna.
– Jag är väldigt glad att jag jobbade några år först. Jag känner att jag har mycket med mig i bagaget som jag kommer ha nytta av i studierna, och även i framtiden, förklarar Jonna.
– Och det är så roligt att få en massa aha-upplevelser nu under studierna. Tidigare har jag gjort saker i praktiken, men kanske inte förstått exakt varför. Nu får jag lära mig teorin bakom alla företeelser.
Finaste yrket
Det är nog inte jättevanligt att hålla sig fast vid de karriärdrömmar man hade som femåring. De flesta kan nog känna igen sig i den förvirring och kluvenhet man kan känna inför att välja karriärväg, men för Jonna fanns aldrig några tvivel.
– Enligt mig är sjuksköterska det finaste yrke man kan ha. Vi får ta hand om något så dyrbart som människors liv och får hjälpa dem under deras svåraste tid. Att få se dem bli friskare och göra framsteg. Det ligger något så himla fint i det.
Jonna, som är inne på andra terminen av sjuksköterskeprogrammet på Sophiahemmet Högskola, har precis haft en tenta i personcentrerad vård, den kurs som hittills har engagerat henne mest.
– Personcentrerad vård är liksom A och O i vården. Den utgår ifrån att vi vårdar en människa, inte en sjukdom. Har jag brutit benet är jag inte ett brutet ben, utan en människa med brutet ben. Vi får aldrig glömma bort att se hela människan i vården, förklarar Jonna.
Brons som undersköterska
Att besitta en empatisk förmåga menar Jonna är det allra viktigaste som sjuksköterska, något hon själv besitter en stor dos av enligt de domare som bedömde henne när hon vann brons i yrkes-VM.
Ja, Jonna har faktiskt vunnit pris för sin kompetens som undersköterska. Det som började som en rolig grej, när hennes lärare i gymnasiet frågade om det fanns någon som ville ställa upp i en lokal tävling, slutade med en bronsmedalj på ett världsmästerskap i Ryssland. Trots att hon är en tävlingsmänniska och kan titulera sig världens tredje bästa undersköterska, är hon mycket ödmjuk inför vinsten och ser det snarare som en bekräftelse på att hon är på rätt väg i livet.
– Jag ville visa vad svensk sjukvård går för, och även vad jag går för. Men det handlar inte om att vara bäst eller ta medaljer, utan om att kunna ta hand om patienter på bästa sätt.
Möjligheterna oändliga
Var hon kommer hamna i framtiden kan Jonna inte svara på och förklarar att det finns så mycket hon vill göra och så många områden som är intressanta. Strokeavdelningen, som hon jobbar på vid sidan av sina studier lockar fortfarande, men hennes förkärlek för barn får henne att även vilja bli barnsjuksköterska.
– Och ambulansen känns också spännande, lägger hon entusiastiskt till. Jag vill göra så mycket! Men det är också det som är charmen med vårdbranschen. Det finns oändliga möjligheter. Känner du dig färdig på ett ställe kan du bara gå vidare till nästa och lära dig något helt nytt. Det här är ett yrke som du kan fortsätta att utvecklas i all oändlighet, du kan aldrig bli fullärd.
Jonnas mål sedan fem års ålder är snart uppnått, och hon bokstavligt talat lyser upp när hon berättar hur mycket hon ser fram emot att bli färdig sjuksköterska.
– Meningen med livet är att hjälpa andra människor. Om man nu ska vara ämnad för något så tror och hoppas jag att det är att bli sjuksköterska. Jag ska ju jobba i så många år och då vill jag göra något som känns riktigt roligt.
Text: Moa Linette Lindahl
Foto: Pia Hultkrantz
Läs mer om sjuksköterskeprogrammet här.