Jobbet på museet inspirerade till sjuksköterskestudier

Åsa Husberg är inne på sin fjärde termin på sjuksköterskeprogrammet vid Sophiahemmet Högskola. Hon har hunnit vara ute på praktik och känner att valet att skola om sig till sjuksköterska var det bästa som kunde ha hänt efter att hon blivit uppsagd från jobbet som museilärare. Utbildningen är precis så kul och intressant som hon hade hoppats.

– Som sjuksköterska gör jag skillnad för människor och får använda mina kunskaper inom medicin och kemi. Jag har en civilingenjörsexamen i botten och som museilärare på Nobelmuseet läste jag in mig på många kemi- och medicinpris, säger Åsa.

På Nobelmuseet arbetade hon i nitton år och var med och byggde upp verksamheten från start. Det var en tajt och kompetent arbetsgrupp som brann för vetenskap och att förmedla kunskap. Åsas arbetsuppgifter bestod bland annat i att guida besökare, hålla föreläsningar, vidareutbilda personal och ta hand om skolklasser och barngrupper. Hon var även ämnesansvarig för kemi.

Under pandemin tvingades muséet hålla stängt och 2020 fick flertalet anställda chockbeskedet att de var uppsagda, däribland Åsa.

Social kompetens och fingertoppskänsla

När hon började utforska vad Arbetsförmedlingen kunde erbjuda slogs hon av hur eftersökta sjuksköterskor är. Någonstans där föll polletten ner.

– Jag fick samma aha-upplevelse som när jag på universitet 2001 såg anslaget om tjänsten på Nobelmuseet. Det kändes bara så rätt. Jag tog reda på vad som krävdes för att bli sjuksköterska, letade upp mina gymnasiebetyg, sökte till Sophiahemmet Högskola och blev antagen.

Åsa var initialt ändå lite fundersam på om hon, vid 48, verkligen skulle sätta sig på skolbänken igen bland en massa unga studenter. Var det rätt val att omskola sig till sjuksköterska? Men hennes familj och vänner stöttade henne helhjärtat.

Hon insåg snart att det fanns flera gemensamma nämnare mellan det hon gjort på Nobelmuseet och det hon får göra som sjuksköterska. Bland annat att bemöta och hjälpa människor, vilket kräver social kompetens och fingertoppskänsla. Hon beskriver sig själv som en nyfiken och driven person som gillar att ge det där lilla extra till människor hon möter. När hon praktiserade på en geriatrisk avdelning ordnade hon så att en orolig patient fick hennes mammas gamla veckotidningar att underhålla sig med. Den medicinska kunskap hon tillägnat sig på Nobelmuseet har hon också glädje av.

Livserfarenhet ett plus

– Under den teoretiska utbildningen var det mycket jag kände igen och redan kunde. Kroppens kemi och hur allt hänger ihop på ett djupare plan. Jag har läst på om Nobelpristagare i medicin och deras forskning och har även hållit föredrag om vetenskapliga upptäckter.

Av en händelse hamnade hon själv på en sjukhusavdelning just när hon hade börjat på sjuksköterskeprogrammet. Hon hade drabbats av hjärnhinneinflammation och blev inlagd i fyra dagar.

– Det blev nästan som ett studiebesök på en vårdavdelning. Jag gjorde iakttagelser som jag kommer att ha nytta av när jag själv börjar jobba.

Åsa tror inte att hennes ålder kommer att ligga henne i fatet när det väl är dags att söka jobb.

– Jag har livserfarenhet och är inte ny på arbetsmarknaden, det tror jag kan vara ett plus. Drömmen är att på sikt jobba som distriktssköterska i ett utsatt område, där jag verkligen kan göra skillnad. En av många fördelar med jobbet är att när man går hem så går man verkligen hem. Det passar mig perfekt!

Namn: Åsa Husberg
Ålder: 50
Familj: Man och två barn, 16 och 19 år
Bor: I Stockholm
Gör: Utbildar sig till sjuksköterska vid Sophiahemmet Högskola

Läs mer om sjuksköterskeprogrammet

Text: Maria Zaitzewsky Rundgren
Foto: Pia Hultkrantz