Studie om livsvillkor vid prostatacancer

Vad är bakgrunden till din studie?
– Initiativet kommer från läkare på Christinakliniken på Sophiahemmet som bättre ville förstå hur patienterna tänker kring nya livsförlängande behandlingsmetoder vid prostatacancer. Metoderna, som kan bestå av cellgiftsbehandling, strålning eller medicinering, botar inte sjukdomen men kan förlänga livslängden med månader eller till och med år.

Är det inte bra att överlevnaden ökar?
– Jo, naturligtvis, men utvecklingen har gått så snabbt att forskningen om männens upplevelser inte riktigt har hängt med. Behandlingsmetoderna väcker en del svåra frågor både för männen och för personalen. Är det till exempel värt att få svåra biverkningar för att leva lite längre?

Vad handlar delstudien om?
– Den handlar om männens upplevelser av symtom och tecken som visar att sjukdomen försämras. Ett exempel är PSA-värdet, halten av ett enzym som finns i prostatakörteln. I början av sjukdomen har vården, och patienterna själva, stort fokus på PSA-värdet som bland annat visar om behandlingen har effekt eller inte. När prostatacancern går in i ett sent skede kan värdena stiga kraftigt, men i det läget är PSA-nivån inte längre så viktig utan fokus är istället att männen ska må så bra som möjligt. Det ändrade budskapet kan uppfattas förvirrande för patienterna och det kan vara svårt för personalen att på ett bra sätt förklara varför PSA-värdet inte längre är intressant.

Vad hoppas du din forskningsstudie ska leda till?
– Att den ska ge läkare och sjuksköterskor kunskap om hur dessa män med avancerad prostatacancer tänker. Att personalen kan få stöd i hur de ska prata om de svåra frågor som väcks i samband med de nya behandlingsalternativen så att de på bästa sätt kan bidra till att deras patienter får bästa möjliga livskvalitet i slutet av livet.

Till sist, stort grattis till forskningsanslaget på 343 000 kronor som du fått av Prostatacancerförbundet.
– Tack, pengarna ska användas till en doktorandtjänst i projektet.

Text: Inger Sundelin
Foto: David Bicho