Hur blev du involverad i projektet?
– Jag är läkare, tidigare verksam som specialist i barnmedicin och sedan tre år medlem i valberedningen för Sophiahemmet, ideell förening. När Sophiahemmets vd Peter Seger frågade om jag kunde tänka mig att ställa upp som extraresurs svarade jag ja omgående.
Vad fick dig att ställa upp?
– Det kändes både relevant och meningsfullt att kunna hjälpa till i en svår situation.
Vilken roll har du haft?
– Jag har varit medicinskt ansvarig läkare när jag varit på plats och hjälpt till med vaccinationerna. Då har jag bland annat fungerat som bollplank för personalen när de behövt diskutera någon medicinsk fråga, till exempel om kombinationen av vaccin och en viss medicin, men också funnits till hands när någon som ska vaccineras varit orolig för biverkningar eller haft andra frågor.
Vad har frågorna handlat om?
– I början när uteslutande äldre vaccinerades, handlade det oftast om ifall de skulle våga ta Astras vaccin eller inte. För många var det viktigt att få tala med en läkare. Jag skulle säga att i 95 procent av fallen slutade våra samtal med att personen tog sin spruta.
De yngre har inte frågat så mycket, de har mest varit glada över att de snart kan ut och resa igen.
Hur tycker du vaccinationsprojektet som helhet fungerat?
– Jag är djupt imponerad av motivationen och glädjen hos alla som varit involverade, från vaktmästarna till vd. Det har varit en stor utmaning för Sophiahemmet att genomföra ett så omfattande projekt i lokaler som inte är anpassade för detta. Men det har man löst på ett bra sätt.
Vad tar du med dig från den här tiden?
– Den enorma tacksamheten hos de äldre. Det var många som började gråta av glädje när de fick sin första spruta. Nu kan jag snart få krama mina barnbarn igen, sa de.
Sophiahemmets vaccination:
Pågick: 10 mars – 2 oktober, 30 veckor. (Planeringen påbörjades i början av februari).
Antal givna vaccinationer: cirka 37 000
Antal medarbetare som arbetat i projektet: cirka 140
Text: Inger Sundelin
Foto: Pia Hultkrantz