Sophiahemmet
Tradition och historia

Sophiasyster med näsa för äventyr

Sophiahemmet, Mar 1, 2019

På drygt hundra år hinner man en hel del. Åtminstone om man som Greta Björklund är lite äventyrlig. Hon blev Sophiasyster redan 1941 och var sedan sjuksköterskeyrket trogen till långt efter pensioneringen.

Den 2 april 1917 föddes Greta Björklund i Borgvattnet i Jämtland men så snart det gick tog hon sig därifrån.

– Jag ville göra mig fri, och jag visste att det var sjuksköterska jag skulle bli.

Under åren har hon arbetat på många olika ställen. Valet att bli sjuksköterska har hon aldrig ångrat och hon har genom åren uppskattat de kontakter hon haft med Sophiahemmet.

– Jag har varit med på sköterskekårens möten så ofta jag kunnat. De senaste åren har det blivit mer sällan, vilket är tråkigt.

Ville vidare

När Greta gått klart skolan i Borgvattnet fick hon chans att prova äventyret och flytta till Stockholm där hon fick en tjänst som husa. Det dröjde dock inte länge förrän hon ville vidare.

– Professor Sahlgren som jag jobbade hos föreslog att jag skulle söka mig till Sophiahemmet. Då lånade jag kokerskans hatt och kappa och gick dit för att fråga om jag kunde få börja som elev. Veckan efter började hon på Allmänna BB och fick rätt att flytta in i elevhemmet.

– Det var roligt, och jag lärde mig mycket. Både om bäddning och städning. Och inte minst om att torka golv med långborste. Det tyckte jag var märkligt. Hemma i Borgvattnet knäskurade vi alltid.

Efter en tid blev hon antagen som sjuksköterskeelev.

– Det var en fantastisk tid. Vilken kamratskap vi som läste och bodde tillsammans hade, säger Greta Björklund som inte kan välja vad som var bäst eller roligast under skoltiden. Allt var lika bra!

Krigsplacerad

Under kriget var Greta krigsplacerad på lasarettsfartyget Prins Carl. Uppgiften var att assistera den svenska flottan och när freden till sist kom fick de i uppdrag att gå till Lübeck för att ta hand om de judar som hade befriats från tyska koncentrationsläger.

– Det var en förfärlig upplevelse, de var ju så magra med ögon så tomma. Och de längtade efter mat men tålde ingenting.

När Greta blev pensionär 1982 hade hon inga tankar på att sluta att arbeta. Därför tog hon en tjänst som distriktssköterska i Bromma och vid fyllda 70 köpte hon sig ett hus i Häggvik utanför Stockholm. Där bor hon fortfarande tillsammans med sin katt Murre.

– Det är så skönt att jag kan bo hemma även om jag numera behöver lite hjälp av hemtjänsten. Jag har ju lite svårt att hänga upp mina kläder i garderoben, säger Greta Björklund

Text och foto: Per Westergård