Vad är teledermatoskopi?
– Det är en metod som gör att vi allmänspecialister snabbt och enkelt via digital teknik på distans kan få tillgång till hudläkares bedömningar av hudförändringar.
Hur går det till?
– När patienten har en hudförändring som är svårbedömd monterar jag ett dermatoskop –en slags stark förstoringslins – på en mobiltelefon och tar en bild av förändringen. Sen skickar jag bilden till en hudläkare och inom en vecka får jag ett utförligt svar om vad det är för slags förändring och om jag behöver ta bort den eller inte.
Vad är fördelen för mig som patient?
– Du får besked om hudförändringen inom en vecka, ofta tidigare och behöver inte gå och oroa dig långa tider. Dessutom är de flesta förändringar ofarliga och på det här sättet blir det färre onödiga operationer. Statistiken visar att av cirka 6 500 misstänkta hudförändringar som hittills granskats i Region Stockholm har drygt 200 visat sig vara malignt melanom.
Vad är fördelen för dig som läkare?
– Jag behöver inte remittera patienter till hudläkare utan undersökningen görs här hos oss. Behöver förändringen tas bort kan vi ofta göra det här på mottagningen.
Hur arbetar ni med teledermatoskopi på Husläkarmottagningen Sophiahemmet?
– En halvdag i veckan kommer jag och en annan allmänspecialist, som arbetar mycket med teledermatologi, ha prickmottagning dit våra patienter kan komma för att få sina hudförändringar bedömda.
Hur ska jag tänka när det gäller hudförändringar?
– Har du ett födelsemärke som kliar, blöder eller ändrat färg och form så ska det undersökas. Det är bättre att komma en gång för mycket än för lite.
Patienter listade på Husläkarmottagningen Sophiahemmet som vill undersöka sin hud kan söka kontakt via SophiaHLM-online eller via telefon: 08- 406 22 30
Om teledermatoskopi i Region Stockholm
I Region Stockholm införs metoden just nu på bred front. Runt 150 vårdcentraler har redan satt i gång med systemet, och planen är att alla 220 vårdcentraler i regionen ska erbjuda teledermatoskopi innan året är slut.
Läs mer om Sophiahemmet Sjukhus
Text: Inger Sundelin
Foto: Therese Asplund