Lånades ut till intensivvård

Anna Nilsson har precis återvänt till sin ordinarie arbetsplats på Hälsocentralen Sophiahemmet efter att ha tillbringat tre veckor på intensivvårdsavdelningen (IVA) för covid-19-patienter på Karolinska Universitetssjukhuset (KS) i Huddinge. När Annas arbetsgivare efterfrågade sjuksköterskor med IVA- och narkossköterskekompetens som kunde avlasta KS under krisen anmälde Anna sitt intresse.

– Jag var väldigt bestämd att jag ville göra något och min chef gav mig full stöttning i mitt val, berättar Anna.

Anna fick en dags introduktion för att bland annat sätta sig in i den apparatur och de rutiner som används inom intensivvården med anledning av covid-19-pandemin. Mycket såg annorlunda ut än när hon senast arbetade inom IVA för över 25 år sedan.

– Först kände jag mig nervös över att min kompetens inte skulle räcka till, men jag blev väl omhändertagen på plats och det jag inte kunde fick jag lära mig. Kollegorna var fantastiska.

Gravt sjuka patienter

De tre veckor som följde skiljde sig mycket från Annas vardagliga jobb på Hälsocentralen Sophiahemmet. Tempot var högre, hon arbetade med nya kollegor varje dag, arbetspassen var väldigt långa och patientantalet mycket högre.

– Jag har aldrig varit med om så många och så gravt sjuka patienter på en gång, berättar hon.

Många av de personer som flyttas till intensivvård har problem med syresättningen och får läggas i respirator. Beroende på allmäntillstånd och bakomliggande sjukdomar kan organsvikt, hjärtproblem och blodproppar uppstå till följd av viruset. Anna berättar att patienterna ofta var ångestfyllda och rädda när de kom till avdelningen.

– Vissa patienter bad till och med om att få bli sövda för att de inte orkade längre. De hade ont i kroppen och var så trötta. Att inte kunna syresätta sig själv ordentligt kan leda till mycket ångest och oro.

Stort stöd hos kollegorna

Personalens arbetsuppgifter består bland annat i att ge läkemedel och infusioner, sköta basala hygienrutiner och att vända patienterna för att undvika trycksår.

– Även om patienterna var nedsövda talade jag alltid med dem och berättade vad som skulle hända och vad vi skulle göra, berättar Anna.

Av förklarliga skäl får patienterna på intensivvårdsavdelningen inte ta emot några anhöriga. För dem som inte klarar sig finns det därför ingen möjlighet att ta farväl av sina nära. Istället får personalen hålla patienten i handen deras sista stund i livet, något som även Anna fick göra.

– Det kändes mycket främmande. Som sjuksköterska är man inte van vid att avsluta liv på det sättet, berättar hon.

Den annorlunda situationen är något som påverkar både patienter och vårdpersonal. Att få prata av sig och dela erfarenheter med varandra är en viktig del för att bearbeta upplevelserna.  Anna berättar att hon och hennes kollegor pratade mycket under raster och luncher.

– Det var en fin teamkänsla. Vi pratade mycket med varandra och gav varandra stöd. Det hjälpte verkligen.

Även andra personer och företag stöttade dem på olika sätt. Den lokala pizzabagaren kom med pizza varje morgon och klädkedjor bidrog med strumpor till personalen.

– Jag tror att alla som kan göra någonting faktiskt gör det, stora som små. Alla ställer upp efter egen förmåga.

Kan göra det igen

Efter tre veckor på IVA har Anna kommit tillbaka till sin ordinarie arbetsplats, men hon är inte främmande för tanken att återvända om det skulle behövas.

– Det känns tryggt att veta att jag kan bidra. Nu vet jag att jag klarar av det, så om det behövs kan jag definitivt tänka mig att hoppa in igen.

Nu hoppas Anna att alla tar till sig hur allvarligt covid-19 faktiskt är och vad det kan leda till. Att själv ha fått se det har gett Anna större förståelse och kunskap kring sjukdomen.

– Men jag har också haft positiva upplevelser. Jag är så imponerad av vad som kan åstadkommas när alla hjälps åt. Jag tänker att de flesta av oss är individualister, men i sådana här lägen får man bevis på att det inte är så.

Annas tips till dig:

Lyssna på Folkhälsomyndigheten och experter. Skapa inte egna regler och förhållningssätt till rekommendationerna.

Text: Moa Linette Lindahl
Foto: Pia Hultkrantz